In i mörkret
Tar man sig utanför byn nu så blir man innesluten av mörkret. På sidorna av vägen är det skog och någon vägbelysning finns det inte. Jag tycker att det är rätt trevligt att bli omsluten av mörkret och det tar en liten stund innan ögonen vänjer sig vid det. Ibland är det svårt att avgöra var vägen slutar och diket tar vid och det enda som stör mörkret är strålkastare från bilar som dyker upp ibland.
Låter läskigt, jag är mörkrädd....
SvaraRaderaMan blir van. Under hösten är det inte mycket som lyser upp här
RaderaDet är något visst med mörker. Lite som att krypa in i en sovsäk på något vis. Omslutande och rätt tryggt. Om man inte är på fel ställe då men det behöver man ju inte vara.
SvaraRaderaDet är ju inte att bli trettio i sig som är illa. Åldern är definitivt inte problemet, jag har för länge sedan släppt det där med att det betyder så värst mycket. Jag är ju flera år efter merparten av mina jämnåriga och för att sånt inte ska äta upp mig så reflekterar jag inte över eller lägger särskilt mycket värde i hur många år jag är. Det som är problem är ju att ha me dförsäkringskassan att göra. Att inte veta vad dom vill, hur dom tänker, hur dom kommer besluta eller ens vad alernativen är egentligen. Jag vill inte bli dömd som arbetsoförmögen för evig framtid men jag kan absolut inte ge mig ut på arbetsmarknaden nu och allt är bara kaos och jag hatar möten nå så överjävligt och ja.. där är problemet mer.
Som jag skrev så kan jag inte tänka mig att det blir några problem för dig så länge som läkaren har skrivit något vettigt
Radera