Inte min typ av bok

För ett tag sedan läste jag En man som heter Ove, jag kan fortfarande inte förstå att så många tycker att den är bra. Jag beslutade mig för att ge författaren en ny chans, mycket tack vare att den här boken verkade vara väldigt rolig. Nu har jag då läst:

I boken får man följa Elsa och hennes lite galna mormor.Mormodern uppför sig oftast inte som en vuxen ska göra och har hittat på en egen värld som hon delar med Elsa. Elsa är mobbad i skolan och det är bara mormor som förstår hur illa det är och alltid ställer upp för henne. Dagen kommer när mormodern avlider och Elsa upptäcker att det finns ett par saker som mormodern vill att hon ska göra.

Nä, jag gillade inte den här boken alls. Till att börja med blev jag väldigt irriterad över att läsa att en hund i boken matades med daim. Det kommer alltid att finnas puckon som läser boken och tror att det är okej att ge sådant till hundar. Kakao är giftigt för hundar.
Sen så känns det absolut inte som en bok för vuxna, jag irriterade mig på låtsasvärlden som får ta onödigt stor plats i boken. Bitvis är det även mycket upprepningar i boken vilket det även var i En man som heter Ove. Jag känner att det mest fungerar som utfyllnad och det gör garanterat att boken blir några sidor längre. Jag kan absolut inte rekommendera någon vuxen människa att läsa den här boken. Kanske skulle den fungera att läsa högt för något barn som inte är lättskrämt, känns som om humorn i de flesta fall skulle roa ett barn.

Fast jag nu skrivit en massa negativt så var det ändå några ord i boken som träffade mig i hjärtat.

"Dödens mäktigaste kraft är inte att den kan få människor att dö, utan att den kan få människor att vilja sluta leva" (s 276)

"-Den som vill hjälpa sig själv är kanske inte den som behöver hjälp från andra" (s 263)