Jag vet att jag har en läkartid imorgon och det är bra att jag vet det. Lite värre är det när det kommer till frågan när. Det skulle kunna vara tio eller halv elva eller elva lutar åt att jag får bita i det sura äpplet och ringa vårdcentralen imorgon och fråga. Sen hoppas jag att det är en vettig läkare som jag får träffa som inte kommer att snöa in sig på att jag är galen utan fokusera på min fysiska hälsa. Får jag någon fråga om min psykiska hälsa kommer jag att klargöra att det inte är något som vi ska diskutera. För om vi börjar prata om det vet jag av erfarenhet att en del läkare blir nervösa och blir de nervösa sätter de gärna vårdintyg på mig. Jag utgör inte någon fara för mig själv för tillfället så en tripp till dårhuset skulle vara vansinnigt. Och dyker polisen upp för att hämta mig sprids ryktet och då finns risken att en i grannbyn gör det han hotat med. Han har nämligen klargjort att om jag hittar på något mer så ska han kasta ruttna ägg och tomater på huset jag bor i. Ett väldigt underligt hot men det fick mig att skratta.
Det är bra att du är klar med att det är din fysiska hälsa och ingenting annat som ska avhandlas, det andra har faktiskt läkarna på en vanlig VC inte med att göra. Min husläkare är ibland ett pucko för hon skyller allt mitt fysiska mående på biverkningar av psykmedicinerna, vilket inte alls är korrekt men jag hyser inte stort hopp om att få en bättre om jag byter VC så jag går kvar så länge. Hoppas att det går bra för dig i morgon och att läkaren är vettig.
SvaraRaderaFyfan vilken människa! Kände också en liknande känsla på mitt läkarsamtal. Hon sa då att hon tänkte sätta mig i en taxi till psyk men jag sa nej. Varför ska dom alltid vifta med pappret framför ögona på mig. Jag tror helt enkelt att läkarna älskar makt. Att dom kan bestämma över en människa som dom vill egentligen. Usch.
SvaraRadera