Morgon igen

Började fundera lite igår över att alla läkare så gärna vill skriva vårdintyg på mig fast det inte alltid är nödvändigt. Jag undrar om det finns något som jag skulle kunna säga som får läkarna att inse att det inte alltid är aktuellt. Lite känns det som om jag säger att allt är bra i mitt liv så kommer de bara dra slutsatsen att jag ljuger och hota med vårdintyg. Och när jag säger som det är blir de alltid nervösa och pratar om vårdintyg. Med lite tur så finns det nu inskrivet i min journal att de ska lyssna på min sambo om de blir nervösa. Sist på vårdcentralen när läkaren ringde dårhuset så sa tydligen läkare Le till läkaren på vårdcentralen att min sambo varnar när jag är dålig. Det är inte ett bra system direkt men jag föredrar att de hör med min sambo istället för att bara sätta vårdintyg på mig när det inte är nödvändigt. Smidigast hade det så klart varit om läkarna lyssnade på mig men jag har viss förståelse för dem ändå, det är klart att de inte vill ha på sitt samvete att jag tar livet av mig.

Lite lustigt var det också att jag på vårdcentralen fick höra att jag hade sagt upp kontakten med öppenvården. Förstår inte alls när jag skulle ha gjort det. Jag var där i januari och då enades jag och läkaren om att han skulle kalla mig till ett möte när jag hade träffat psykologen första gången. Nu blev det då aldrig så eftersom han skickade en remiss till en psykolog som inte alls har hand om min problematik och den psykologen ville helt logiskt inte ta emot mig. Efter det hörde läkaren aldrig av sig till mig och han skickade inte någon remiss till någon annan psykolog. Nu gör det mig inget men rätt ska vara rätt och den här gången var det inte jag som sa upp kontakten med öppenvården. Med tanke på att öppenvården inte har lyckats med något som de skulle göra så borde jag kanske inte vara så förvånad över att de även hittar på saker