Får se

Snart är även den här dagen över och den blev lite muntrare efter ett inköp av ciggpapper. Misstänker starkt att om jag någon gång skulle få för mig att sluta röka så skulle det vara bäst för alla om jag blev inlåst i någon av matkällarna i byn ett tag. Jag börjar känna lite oro över att allt kommer att gå åt helvete igen. Jag är inte ett dugg rädd för att dö utan det som oroar mig är tanken att hamna på dårhuset ännu en gång. Känns verkligen som jag har suttit där på tok för mycket redan och har ingen lust att uppleva det igen. Får se hur det blir, finns alltid ett par alternativ. Antingen så fortsätter jag att stå ut, tar livet av mig eller blir inlåst

Kommentarer

  1. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig, jag hoppas att du förstår hur jag menar. För mig verkar det åtminstone lite sunt att du oroar dig, det borde någonstans betyda att du bryr dig lite om ifall du lever eller dör. Eller så har jag missuppfattat allt, du får gärna rätta mig eller bli arg om jag har helt fel. Jag förstår verkligen att du inte vill bli inlåst igen. Hoppas att du väljer att stå ut och hoppas på bättre dagar och tider. Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag oroar mig nog mest för vad som kan ske om jag försöker ta livet av mig och misslyckas. Rent krasst så tror jag inte att jag kommer att ha sådan tur jämt som jag har haft. Då syftar jag inte på att jag överlevt utan att jag har klarat mig utan bestående skador. Att vakna upp och vara helt sabbad skrämmer mig och att bli inlåst igen.

      Radera
    2. Då förstår jag bättre, den aspekten hade inte slagit mig. När jag hade suicidtankar när jag var som värst deprimerad runt 2004-2005 så tänkte jag inte alls så utan bara att min tonåriga hundvakt inte skulle behöva hitta mig död (hon var den enda sociala kontakten jag hade då, hon hade nycklar hit), det var ett tag det enda som avhöll mig från att göra det.

      Radera
    3. Jag resonerar också kring hur det påverkar den som hittar en. Jag vet hur det påverkade skötaren som hittade mig när jag hade hängt mig och han mådde verkligen inte bra efter det. Och det tog ändå närmare ett år innan jag hamnade på avdelningen som han jobbar på men det märktes även då att han inte hade det lätt när jag var inlagd. Det är mycket därför som hängning inte känns så aktuellt längre

      Radera

Skicka en kommentar

Trevligt att du vill lämna en kommentar! Din kommentar kommer att synas så fort som jag har godkänt den