Vad hjälper? Vägar till återhämtning från svåra psykiska problem av Alain Topor

Bokomslag Vad hjälper? : vägar till återhämtning från svåra psykiska problem (kartonnage) Det här är en bok som tar upp hur människor återhämtar sig från psykisk ohälsa. En del av personerna som intervjuats har tagit sig ut i arbetslivet igen och en del andra har inte gjort det. Det handlar i stort sett om personer som lever hyfsat normala liv efter att ha varit drabbade av psykiska problem och hur de har lyckats med det. Och författaren för fram ett resonemang om hur de blivit hjälpta och att man inom psykiatrin borde värdera patienters erfarenheter mer än de görs.


Jag tänkte att det här skulle vara en intressant bok att läsa men det var nära att jag lade den ifrån mig efter att ha läst förordet. Förordet är inte skrivet av författaren utan en professor i socialpsykiatri. Det som retade upp mig i förordet är att det slås fast att den här boken inger förhoppningar om att det ska gå bra. Jag föredrar att själv få dra mina egna slutsatser av en bok och vill inte ha andras intryck och åsikter nedtryckta i min hals.

Vad tyckte jag om boken då? Nja får jag nog lov att säga, det känns som om det mest bara är självklarheter som förs fram och jag ser inte riktigt syftet med det. Det kan inte vara en nyhet för någon att livet med psykisk ohälsa innebär ett sämre ekonomiskt läge och att även det påverkar den psykiska hälsan. Inte heller blev det en nyhet för mig att en del patienter uppför sig på ett sätt med vårdare och ett annat sätt i samtal med läkare. Det är rätt logiskt, det kommer alltid att vara en större maktskillnad mellan patient och läkare än mellan patient och vårdare. Att en del patienter på avdelningar blir utåtagerande för att få uppmärksamhet av personalen vet nog alla som har varit inlåsta. Och att det då oftast är en reaktion på att patienten inte känner att den får uppmärksamheten och tiden av personalen som den vill ha. Boken handlar mycket om att personer lär sig att acceptera sitt liv och att det kanske aldrig kommer att bli som det var innan.
Det känns svårt för mig att avgöra om det som är självklarheter för mig även är det för alla andra eller om det beror på att jag ändå har haft rätt mycket att göra med psykvården. Utan tvekan så vet jag ett par läkare som nog skulle kunna lära sig lite av boken men problemet är nog att de enda som skulle behöva läsa boken är de som jag tror aldrig skulle göra det.

Kommentarer

  1. Det låter som självklarheter även för mig men jag tror att du kan ha rätt i att det är så eftersom vi har haft så långvarig kontakt med psykiatrin, och just den ekonomiska aspekten har ju förts fram i nyheterna ett antal gånger på sistone. No shit Sherlock, liksom. Ibland kan jag känna att det skrivs helt onödiga böcker.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Trevligt att du vill lämna en kommentar! Din kommentar kommer att synas så fort som jag har godkänt den