Röda små prickar
Knotten var inte nådiga idag och har dekorerat mig med en massa röda prickar i ansiktet och på armarna.
I perioder skriver jag inte mycket här om mina självmordstankar och liknande. Nu beror det inte på att jag i perioder strålar av lycka utan det beror på att jag tycker att det är tröttsamt med ältande. Inget blir bättre av det och det är inget som jag vill ägna mig åt. Min verklighet är att jag alltid har självmordsplaner och ibland genomför jag mina planer. Så är det och det finns inte så mycket mer att skriva om det.
I perioder skriver jag inte mycket här om mina självmordstankar och liknande. Nu beror det inte på att jag i perioder strålar av lycka utan det beror på att jag tycker att det är tröttsamt med ältande. Inget blir bättre av det och det är inget som jag vill ägna mig åt. Min verklighet är att jag alltid har självmordsplaner och ibland genomför jag mina planer. Så är det och det finns inte så mycket mer att skriva om det.
Jag förstår att du inte vill älta ditt mående, jag vet inte om det är av samma anledning som jag men jag vill inte heller älta det. Jag har kommit i kontakt med flera kvinnor som också är bipolära och gemensamt för dem är att de blir helt besatta av att läsa alla böcker som finns om bipo, enbart självbiografiska och helst så mörka som möjligt. Jag förstår väldigt väl att man vill ha någonting att identifiera sig med, MEN, och det är ett stort MEN, jag tror att det är ytterst ohälsosamt att _bli_ sin sjukdom, att först definiera sig som bipolär (eller alla psykiska sjukdomar) och först sedan som människa/förälder/yrke/sexualitet osv. Dessa kvinnor har också gjort till en vana att säga saker som "det går inte för jag är bipolär" och antifavoriten "Jag kan inte hjälpa det för jag är bipolär". Visst hamnar man i perioder då man inte kan hejda sig och gör knäppa saker, men att bortförklara det hjälper ingen. Så tycker jag. Men, som sagt så förstår jag att du inte vill älta det.
SvaraRaderaNu läser ju jag rätt mycket självbiografiska böcker och det blir absolut en bunt av författare med psykisk ohälsa men det är nog mest för att människoöden intresserar mig.
RaderaDet har faktiskt varit poliser som under resan till dårhuset har frågat mig om jag ser mig som en psykpatient och svaret på det blir nej. När jag är inlagd så är jag en psykpatient men inte annars. Poliserna som har frågat det har även förklarat att de frågat för att de har kört patienter till dårhuset som har tagit identiteten som psykpatienter.
Jag ser det mest som så att jag är som jag är och nu råkar det vara så att bitar av hur jag är passar in på diagnoserna jag har.