Glor

Det är någon fruktansvärt löjlig serie på tv som jag glor på enbart för att jag inte orkar göra något annat. Ute regnar det för fullt så därför sitter jag bara inne och tänker lite. Började fundera lite över mitt mående de senaste två åren och vad som har hänt. På ett sätt känns det inte som om det var länge sedan jag låg i en säng på avd 90 på Säter och en i personalen satt i en svart skinnfåtölj och stirrade på mig. Och på ett annat sätt känns det som om det var en livstid sedan. Jag kan fortfarande skratta åt reaktion från en i personalen när jag ryckte bort en ca 10cm lång tråd från min tröja. Förstår fortfarande inte vad han trodde att jag skulle kunna göra med den. Lyckas man ta livet av sig med en tråd på 10cm så har man mer fantasi än vad jag har. Jag mår inte bättre idag men jag har slutat med desperata självmordsförsök som det inte finns en chans i världen att man dör av. Inte vet jag om det klassas som ett friskhetstecken att självmordsförsök jag gör nuförtiden bara är sådant som man kan dö av. Idag kommer jag inte att dö i alla fall.
Funderar på att muntra upp den här regniga dagen med att baka en kaka. Kaka och kaffe låter väldigt lockande och det skulle vara gott efter en promenad

Kommentarer

  1. Skitvädret tycks ha dragit vidare här men det är fan ingen värme ute, har ändå balkongen öppen för Merrys skull men är inte alls lockad att gå på promenad eller så.
    Det är väl skötarnas jobb att vara på helspänn men en 10 cm lång tråd? Verkar minst sagt lite löjligt, du är väl ingen McGyver heller. Jag tycker att det låter bra att du inte tänker dö i dag, och hoppas att det fortsätter så dag för dag och längre än så. Baka en kaka du, själv har jag en bit rabarberpaj kvar sedan i går och funderar på att ta fram den andra ur frysen men vet inte ännu. Choices choices.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan inte heller förstå hur en tråd skulle kunna vara så farlig. Det blev en kaka, socker är alltid bra=)

      Radera
  2. Förstår hur du känner. Jag kan också tänka tillbaka på saker som hänt, eller saker jag gjort som har med mitt mående att göra. Suicidförsök osv, och det känns nästan som någon annans berättelse för att det känns så avlägset nästan.. Samtidigt så vet jag ju att det är jag. Hm, ja skumt. Men förstår.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog så att man skapar en distans till sitt eget liv i en del fall

      Radera
  3. Ibland är det för jobbigt att tänka tillbaka, jag får ofta känslan av att det var någon annan som var jag som mådde så dåligt och var så sjuk. Kan nog inte hantera dem känslorna.
    Om du kommer på nåt att göra med tråden, låt mej få veta ;) ;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Trevligt att du vill lämna en kommentar! Din kommentar kommer att synas så fort som jag har godkänt den