Jag är nog lite som den här fjärilen och borde kanske ta efter den. När man ser en fjäril så är det oftast ryggsidan (eller vad den nu heter på fjärilar) som man ser. Kanske kan man rentav säga att den visar upp sina vackra vingar för att skydda sig från närmare granskning. Nu har jag inte några vackra vingar att skydda mig bakom utan jag visar mer upp en fasad som inte visar hur jag känner. Kanske borde jag göra som fjärilen och visa upp min känsliga sida ibland. Konstigt bara att det ska vara så svårt att visa hur jag egentligen mår och känner. En av anledningarna till det är så klart att så länge som människor i min närhet får intrycket att jag är okej så behöver de inte oroa sig och jag vill inte att någon ska behöva vara orolig för mig.
Det är väl så att om man mår riktigt dåligt och visar det så blir folk lätt skrämda och vågar inte vara kvar tätt inpå, de vet inte vad de ska säga eller göra. Det är svårt att ta in att allt som behövs kanske är att bara umgås lite, vara där. Det är inte lätt att visa att man mår dåligt bara därför, men det är på något vis nyttigt att våga. Trots allt.
SvaraRadera