För korta shorts

Det är bara att konstatera att jag måste bli av med ytterligare några cm för att komma i vettiga shorts. Att köpa nya i en storlek som passar har jag inga planer på för det skulle kännas som slöseri med pengar. Så länge som jag bara lufsar runt i trädgården duger det bra med lite för korta shorts. Det finns en del saker att ta itu med i trädgården men fysiskt så orkar jag inte så det får helt enkelt se ut som det gör.

Jag känner fortfarande att det är lite av ett hån att läkarna anser att min trötthet beror på depression. Vid det här laget känner jag mig själv rätt bra så det hade varit trevligt om någon läkare lyssnade på mig. När jag har varit deprimerad tidigare så har jag inte velat göra något, nu vill jag göra saker men orkar inte fysiskt. För mig så är det då självklart att det inte är en depression men eftersom jag inte är läkare/psykiater så vet jag tydligen inte så mycket. Jag pratade lite med sambon igår om att enda sättet att få läkarna att lyssna kanske är att jag börjar gå på antidepressiva igen och då kan visa att det inte hjälper ett dugg. Nu är det inget jag direkt är pigg på och sedan är det voxra som läkarna tjatar om att jag borde ta. Nu har jag då redan provat voxra tre gånger eller något liknande och den har inte hjälpt mig alls. Sedan känns det även lite tokigt att läkarna anser att jag ska ta en medicin som har som biverkning att man kan få högre blodtryck, jag äter blodtrycksmedicin för att jag utan den kan riskera att få en stroke. Sambon var inte alls positiv till att jag skulle börja ta någon antideppmedicin igen eftersom han inte heller anser att jag är deprimerad. Sen känns det även som om risken är stor att när läkarna inser att medicinen inte hjälper mig kommer de bara att föreslå någon annan medicin.Tänk så mycket lättare allt skulle bli om jag skulle kunna få träffa en vettig läkare/psykiater som lyssnar