Att jag inte insåg det tidigare

Jag tänker alltid som bäst och inser saker när jag gör något. Idag dök förklaringen upp i mitt huvud medan jag roade mig med att bädda rent. Något som togs upp på alla gruppmöten på dårhuset var något som de kallade för trappmetoden eller något liknande, lyssnade inte så noga. Det går helt enkelt ut på att man ska dela upp saker man vill/måste göra i små steg. Går det då åt helvete så ska misslyckandet bli mindre om man ger upp på steg två istället för att det blir ett stort misslyckande. Nu är det inte första gången som jag får höra om någon metod som jag tycker är flum men min vanliga reaktion har bara varit att det inte passar mig och så har det inte varit mer med det. Med den här trappmetoden provocerade mig av någon underlig anledning och jag har inte fattat varför. För en liten stund sedan insåg jag äntligen anledningen. Anledningen är att metoden på sätt och vis godkänner/förväntar sig att man ska misslyckas. Beslutar jag mig för att göra något så är misslyckande inte ett alternativ och kommer aldrig att bli. Det är helt enkelt så att metoden är så långt ifrån hur jag är och fungerar och därför blir jag provocerad av synsättet som metoden bygger på.