Min själ var mitt smycke av Birgitta Tingdal

Större delen av boken består av Ebba Olssons dagbok. Hon började skriva dagbok när hon hade bott ett år på Centralsinnessjukhuset i Ekenäs. Man får ta del av hennes vardag som patient på ett sinnessjukhus under 1950-talet.

På ett sätt känns det väldigt svårt att skriva något om den här boken. Att jag känner så beror på att idag så bloggar många om sin vardag istället för att skriva dagbok vilket gör att även om man skriver för sin egen skull så vet man att andra läser det. Här får man läsa en dagbok som jag inte tror att det var meningen att någon annan skulle läsa. Det här är en bok som det är lättare att ställa frågor om. Skulle någon fråga mig om det här är rätt bok att läsa om man vill veta mer om sinnessjukhusen på 50-talet så skulle mitt svar bli nej. Det gjorde mig lite besviken för jag hade gärna velat få mer information om hur patienterna hade. Om jag däremot skulle få frågan om det här är rätt bok att läsa om man vill veta mer om personen Ebba Olsson som tillbringade en lång tid av sitt liv på sinnessjukhus så blir svaret ja. Hon verkade vara en bestämd kvinna med en fascination för det fina folket och tyckte om att ägna sig åt handarbete.
En del saker inom psykvården verkar inte ha förändrats mycket fast åren har gått, för lite personal var det redan då. Personal som inte passar inom psykiatrin, patienter som får utbrott, många tankar som kretsar runt snask och en hel del andra saker kände jag igen från mina egna erfarenheter.

Läs Min själ var mitt smycke om du vill läsa om en vardag som kretsar runt handarbete, dikter, snask och lite information om hur det var på ett sinnessjukhus.