Tankar om det mesta

Jag har funderat lite kring mitt liv och varför det blev som det blev. Ett enkelt svar på varför har jag inte kommit på och det finns det nog inte. Jag har funderat också över hur jag ska göra med bloggen och har beslutat att inte radera något. Med lite tur kommer ingen anhörig att hitta den. Det finns inga svar eller förklaringar så ingen tjänar på att läsa här. Tror mest att mina ord skulle göra ont om någon anhörig läste. Jag har inte omvärderat mitt beslut och tror inte att det kommer att ske. Man ska aldrig säga aldrig så chansen finns att jag kommer att vakna upp en morgon och kanske tro att jag är Messias eller något liknande. Och skulle det ske lär jag inte ta livet av mig eftersom det är en dödssynd. Sannolikheten för det är nog inte allt för stor eftersom ja inte har någon historia av psykoser.

Om någon mot förmodan läser här och ser mig som ett föredöme vill jag bara klargöra att det inte är något fel med att inte genomföra ett självmord om man ändrar sig av någon anledning. Det spelar ingen roll hur många man har sagt det till eller skrivit det till man kan alltid ångra sig och det är ingen skam i det. Döden är slutgiltig