En del saker är bestående

 När jag var ute på morgonpromenaden så kom det en bil mot mig. Inget underligt med det men jag noterade ändå att den framfördes på ett udda sätt för att färdas här.

Merparten kör som idioter så allt annat än det noterar jag. Först när bilen var jämsides med mig insåg jag att det var en polisbil och poliserna i bilen vinkade så glatt. Jag ryste till av obehag och fortsatte min promenad. Tydligen har poliserna här fått minst en ny bil för det var inte en av de vanliga polisbilarna. Nu hade jag inte kunnat fly även om jag insett att det var en polisbil tidigare. Något säger mig att det hade uppfattats som underligt om jag hade börjat springa och kasta mig ut på ängen. Jag är glad att de iallafall inte stannade och började prata med mig. Dagen när jag inte får obehagskänslor av poliser kommer aldrig att komma