Allt oviktigt och viktigt

 Kaos varje vaken minut som jag måste försöka styra upp. Sova två timmar i stöten och inget jävla slut på skiten. Jag har inte ens alternativet att ta livet av mig för jag har ingen backup plan för hunden. Skit skit skit

 Ute faller regnet i vanlig ordning och inne är det kaos vilket också är som det brukar nuförtiden. Kaoset är en anledning till att jag räknar med att flytta inom de närmaste månaderna. Jag orkar nämligen inte med kaos dygnet runt och det finns inget som jag kan göra åt det. Kaoset beror på min sambo som har alzheimer så han kan inte rå för det men det ändrar inte på hur slitsamt det är att bo med honom. Jag orkar inte försöka styra upp kaoset länge till och därför måste jag flytta. Ekonomiskt så har jag inte möjlighet att bo kvar heller när han inte kan bo hemma längre så jag har inte något alternativ.

 Jag tänker inte skriva ännu en gång att jag ska bättra mig för det lär ändå inte ske. Livet rullar på med kaos och jag har börjat komma igång med att köra bil igen. Skulle jag skriva att det går lysande så skulle jag ljuga men jag har inte kört på någon. Helt lätt är det inte att komma igång efter att mer eller mindre inte kört något på ca femton år. Jag har hunnit med att bryta mot högerregeln, köra mot rött och lyckas gå en del motorstopp men det går bättre och bättre. Får jag tillbaka lite självförtroende när det gäller körning så kommer det bli ännu bättre. När jag är för trött ska jag absolut inte köra för då blir det mesta kaos. Jag är nöjd med mig själv att jag kör men det är en bit kvar till nivån jag var på tidigare. Med tanke på hur en del kör här så borde jag inte tvivla på min egen förmåga utan de borde tvivla på sin förmåga för de är farliga

 Det är nog en passande beskrivning av mig. Under påsken hade vi besök av släktingar till min sambo och de hade med sig ett barn på 8 år. Jag ser verkligen inget nöje i att umgås med barn. Det var ett evigt pladdrande och skuttande och jag längtade bara efter lugn och ro. Nu tror jag inte att det här barnet är värre än andra barn utan det är bara jag som inte har tålamod med barn. För mig är det inget nöje att umgås med barn och jag är nöjd så länge som jag slipper. Någon timme går an men dygnet runt är för mycket för mig. Nu njuter jag av lugnet här

 Veckan började med att jag en morgon fick en glad överraskning när jag öppnade kylen. En 2 liters cola hade läckt så jag fick ägna mig åt att torka upp runt 1 liter cola och sedan torka ur kylen. Sen kom det snö en dag och den senaste misären blev beskedet att släktingar till sambon kommer hit till påsk. Det innebär att jag kommer få slita med städning och sedan ägna några dagar åt att serva folk som inte ens är trevliga. Det är inte riktigt vad jag vill slösa energin jag har på. Måste även sätta fart och tvätta en massa så det inte hänger kläder på tork överallt när de kommer. Jag vill inte slita ut mig på saker som inte ger mig något

 Nu är det inte något nytt att våra grannar är konstiga men de lyckas gång på gång förvåna mig ändå.  I helgen när jag var ute med hunden på sista vändan noterade jag att det inte såg ut som det ska vid grannarnas skorsten. Det var nämligen ett ordentligt gnistregn ur skorstenen. Jag kunde se att grannarna var på övervåningen så jag gick över för att informera dem om gnistregnet. Jag ringde på deras dörrklocka några gånger men ingen reaktion så då knackade jag på dörren men ingen reaktion då heller. Jag funderade på vad jag skulle göra och beslutade mig för att promenera till några andra grannar som har mer kontakt med de konstiga. Jag upplyste dem om läget och de sa att de skulle ringa de konstiga och där ansåg jag att mitt ansvar var slut. Idag på morgonen träffade jag på grannen som skulle ringa de konstiga så jag frågade om han fick tag på dem. Och jo det hade han lyckats med men de visste redan om gnistregnet. Tydligen så ansåg de att en rimlig reaktion på det var att sta...