Jag är bevisligen inte en ekonom
Men en del saker tycker jag känns rätt självklara. Nu inbillar jag mig kanske men jag tycker att det har blivit fler och fler otrevliga händelser när människor nekats vård. Ett exempel. Om man bortser från det personliga lidandet vid sådana här händelser så handlar det även om stora kostnader. Min gissning är att de som begår sådana här saker minst kommer att få genomgå en paragraf 7 utredning. Sedan har vi kostnaderna för samhället med en rättegång och det är inte direkt gratis. Helt otippat är det inte heller att de som begår liknande brott kommer att dömas till rättspsykiatrisk vård. Som jag ser det borde det på sikt bli en ekonomisk besparing för samhället att öppna upp fler psykiatriska avdelningar. Jag vill i alla fall tro att det skulle göra att färre människor begår liknande brott i ren desperation. Och om det inte sker lär det på sikt bli tvunget att samhället öppnar fler rättspsykiatriska avdelningar.
Jag håller helt med dig. En bekant till mig med suicidtankar och svår ångest som regelbundet överkonsumerar sömnmediciner sökte akut på en mottagning här i Sthlm, och... fick annan sömnmedicin utskriven och blev hemskickad. Hon har inte vågat söka igen utan sitter hemma med sina tankar och sin ångest. Demonteringen av psykvården måste upphöra.
SvaraRaderaDet är rubbat att det är som det är. Jag kan ibland också känna att man som patient har ett ansvar att sprida kunskap om hur vården fungerar så att alla inser att psykvården måste få mer resurser. Jag vet själv att jag inte har ork till det men samtidigt tänker jag på dem som är i värre skick än mig. Nu menar jag inte att påverkan ska ske genom blogginlägg utan mer jobba för att det uppmärksammas genom kontakt med politiker och dylikt. Samtidigt känner jag att det är fullständigt rubbat att jag känner så för jag orkar inte strida för något och det bör inte vara patienternas ansvar
Radera