Allt oviktigt och viktigt

 och i trädgården blommar blommor

 Jag återvände till obygden i vanlig ordning och har varit hemma en tid igen. Glor på blommor som blommar och gör inte något vettigt.

 Det var lika roligt som vanligt att åka tåg och buss igår. Tyvärr så var jag inte ensam på tåget utan det var i stort sett fullbokat men jag överlevde det också. Det mest traumatiska var att jag blev tvingad att promenera förbi en polisbil när jag kommit fram till stationen. Sannolikheten är inte stor att så många poliser som jag hade att göra med i min ungdom fortfarande jobbar kvar men polisbilar i staden är alltid obehagligt. Enda sättet jag hade kunnat undvika polisbilen var att fort vända och sedan ta mig upp för en trappa och hade jag gjort det skulle de garanterat lagt märke till mig. Jag hoppas på att slippa fler nära möten med polisbilar medan jag är här

 När syrenerna börjar blomma hoppas jag alltid på att få se någon makaonfjäril och så brukar det bli. Den här valde att sätta sig högst upp i den högsta syrenen som måste vara runt 4 meter hög. Hade önskat att den hade valt en något lägre syren.

  Målet med trädgården har alltid varit att den ska vara välkomnade för många olika fåglar och insekter. För varje år så har det kommit mer och mer fåglar och flugsnappare brukar vi ha varje år. Nu sliter paret med att mata ungarna som än inte syns till. Det dröjer nog ytterligare lite till ungarna kommer ut ur holken. Fjärilar har det varit dåligt med vilket är tråkigt för jag gillar att fota dem

 Orken finns inte till att blogga och då blir det tomt här. Orken finns i stort sett inte till något och då blir allt en plåga.

 Jag nyttjar fortfarande mina trasiga glasögon eftersom det inte finns något alternativ. Jag orkar inte åka långt till en optiker utan hoppas att närmaste optiker ska ha någon tid någon gång. Bara tur att jag har linser som fungerar så att jag kan se sådana här.