Livet lullar på

Jag sitter fortfarande på Säter och någon förändring räknar jag inte med de närmaste dagarna. Läkaren anser att det är hans tur nu att välja ett behandlingshem som ska övervägas eftersom det förra var mitt förslag. Han har siktet inställt på ett behandlingshem i Norrköping så får se hur det blir. Annars har det inte direkt hänt något här. Några patienter har återvänt och några nya har kommit in. En del riktigt dryga som bara fyller de gemensamma utrymmena med meningslöst pladder. Och några enstaka som det går att föra ett samtal med. Ibland känner jag att det är tur att det i alla fall finns en del trevlig personal för annars skulle jag nog vara ännu galnare. En intagen är för tillfället sur på mig för att personalen frågar mig om jag vill spela kort medan ingen frågar henne. Om hon skulle hålla käften ibland skulle personalen säkert även fråga henne men det förstår hon inte och än har jag inte känt något behov att förklara det men snart blir det nog så