Att sitta på trappen

Det är rätt ofta som jag slås av hur lyxigt det är att bo här ute på landet. Idag när jag satt på trappen och rökte fick jag se när en rovfågel försökte ta en skata ute på ängen. Det är när jag får se sådant som rådet jag fick av en anhörig känns ännu mer bisarrt. En anhörig till mig anser att jag borde flytta härifrån eftersom det i stort sett inte finns någon psykiatrisk hjälp att få. Med största sannolikhet skulle jag kunna få bättre hjälp i en stad men hur bra skulle jag må av att sitta i en liten lägenhet i en förort. Här går det att andas och uppleva naturen och 10 träd i en klunga kallas inte för skog.