söndag 28 september 2014

Ibland ger verkligheten en en käftsmäll

Utan tvekan så är det bättre att ha huvudet högt uppe bland molnen ibland och vara omedveten. Men eftersom jag inte har lärt mig att flyga så trillar jag ner och slår mig ordentligt på asfalten och idag är det en sådan dag. Idag var det nog första gången som jag insåg en otrevlig sanning och det hade kanske varit bättre om jag aldrig hade fattat. Det jag insåg var att jag kommer att fortsätta att göra människor som bryr sig om mig illa till den dagen jag dör. Det hade varit enklare om jag bara hade fått dö första gången jag försökte. Nu har det bara blivit till en lång pina för människor i min närhet och något slut på det tror jag inte att det kommer att bli innan jag lyckas. Jag tycker uppriktigt att det är skitsvårt, jag har aldrig velat göra någon illa men vad sjutton ska jag göra när jag inte orkar mer? Jag är sliten och trött och det är bara en tidsfråga innan jag gör ett nytt försök. Nu kan man tro att faktumet att jag är inspärrad skulle kunna vara ett hinder men nej. Jag fick utan diskussion ut min betaldosa som har en lång sladd från mitt värdeskåp, sladden är absolut så pass lång att jag skulle kunna hänga mig i den. Nu tänker jag inte göra det men det visar lite vilken dålig koll de har här

2 kommentarer:

  1. Åh nej, inte läst här på ett tag nu men ser att du inspärrad igen. Det var ju jävligt trist och du tycks ju minst sagt stå fast i ditt beslut om att avsluta ditt liv förr eller senare. Jag har full respekt för folk som väljer att avsluta sina liv. Det är ett val jag anser att varje människa har rätt att göra. Min bästa vän tog sitt liv efter ett bråk vi hade när jag var 22. Det var rätt traumatiserande där och då men såhär i efterhand så är min enda tanke kring det att jag hoppas att det var hennes verkliga önskan och inte en självskada gone wrong där hon ändå hoppades på att bli hittad i tid (hon hade en historia av självskadebeteende och LPT).
    Fan, blir alltid långa utlägg varje gång jag kommenterar här känns det som. Du känner säkert till Lina som efter många års kamp lyckades hänga sig inne på psyket. Det var riktigt deprimerande att läsa. Jag hoppas att du hittar din livsgnista igen, om inte så kommer det bli trist i cybervärlden utan dina blogginlägg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din ord.
      Jag tror att många som väljer självmord hade kunnat räddats om personen hade fått hjälp i tid. Men verkligheten är att många får för lite hjälp när det redan har gått för långt. Jag har haft vänner som valde att ta livet av sig och i ett fall var det väldigt tydligt att det skulle gå åt helvete. Missbruk och massa problem men han fick aldrig någon riktig hjälp. I hans fall hade något kunnat göras.

      Kan inte ha varit lätt för dig att förlora en vän på det sättet efter ett bråk. Jag hoppas verkligen att du inte klandrade dig själv. Tyvärr är det nog så att man inte reflekterar över hur händelser innan ett självmord påverkar människorna som blir kvar.

      När det gäller Lina så hoppas jag bara att hennes själ nu har fått ro. Hon verkade strida hårt men ibland förlorar man

      Radera

Trevligt att du vill lämna en kommentar! Din kommentar kommer att synas så fort som jag har godkänt den