Inget att läsa
I brist på det så får jag blogga. Att blogga från mobilen gillar jag fortfarande inte men det går. Antar att jag inte gillar det för att det så lätt blir tok i texten och jag tycker att det är svårare att upptäcka det. Nu vet jag inte riktigt varför jag bryr mig om det men jag är inte logisk så ofta.
Om man läser min blogg så gissar jag att man lätt får intrycket av att mitt mående växlar mycket. Så är det underligt nog inte utan jag har bara svårt att skriva hur jag mår. Enda gångerna jag skriver hur det är är när jag känner mig som om jag har gått i tusen bitar. Resten av tiden biter jag ihop och gör mitt yttersta för att allt ska verka bra. Det tar dock ordentligt på krafterna så det fungerar bara ett tag.
Om man läser min blogg så gissar jag att man lätt får intrycket av att mitt mående växlar mycket. Så är det underligt nog inte utan jag har bara svårt att skriva hur jag mår. Enda gångerna jag skriver hur det är är när jag känner mig som om jag har gått i tusen bitar. Resten av tiden biter jag ihop och gör mitt yttersta för att allt ska verka bra. Det tar dock ordentligt på krafterna så det fungerar bara ett tag.
Du behöver inte bita ihop för någon annans skull tycker jag, men jag kan samtidigt förstå att det blir så. Själv har jag haft problemet att vissa omkring mig trott att jag ljuger om hur dåligt jag mått i perioder, eftersom jag samtidigt har lätt till skratt och kan lägga bort dåligmåendet en stund. Att man kan skratta, skämta och prata med andra betyder faktiskt inte att man inte mår kasst på insidan.
SvaraRaderaOm du kan, orkar och vill skriva om ditt mående så gör det, annars låter du bli tycker jag. Kram på dig.