Konsten att rädda liv: om att förebygga självmord av Ullakarin Nyberg

Bokomslag Konsten att rädda liv : Om att förebygga självmord (häftad) En del böcker skrämmer mig och när det inte handlar om en rysare så är det negativt. Jag har till och med svårt att hitta ord för att beskriva den här boken.
I boken tas det upp olika exempel och en del är väl vettiga medan andra exempel och författarens slutsats bara är underliga. Hon tar bland annat upp att en flicka i sitt avskedsbrev skrivit att hon nu sitter i molnen med sin hund. Det vill författaren tolka som att flickan kanske rättfärdigade sitt självmord genom att flickan inte såg döden som ett slut utan att hon fortfarande skulle finnas kvar. Jag menar att man lika gärna skulle kunna tolka det så att flickan skrev det för att tanken att hon sitter på ett moln skulle kunna ge anhöriga viss lindring.
En annan underlig sak som jag fastnade för i boken är att författaren ger tips om hur man ska bemöta självmordsnära patienter. Författaren menar att en bra hälsningsfras är "Välkommen hit, vad trevligt att träffa dig!" Nu finns det säkert patienter som skulle uppskatta det men jag tror att det även finns patienter som är som jag. Skulle någon hälsa på mig så skulle jag genast tänka pucko och även fundera på om personen i fråga har varit och nallat i något medicinförråd.
Jag tycker även att författaren gör det för lätt för sig för känslan jag får är att hon bara klumpar ihop självmordsnära/självmordsbenägna patienter i en grupp och tror att alla fungerar på samma sätt. Det handlar om individer med olika erfarenhet och personlighet och det ska inte handla om att bemöta en självmordsbenägen patient utan att bemöta en person.

Inte helt otippat så klassar jag inte den här boken som läsvärd och det skrämmer mig något enormt att författaren utvecklar kliniska rutiner för arbetet med suicidnära personer.

Kommentarer