Riktigt hopplöst

Så har det känts idag, jag har mest haft lust att sätta mig i ett hörn och gråta och det är inte likt mig. Nu tror jag mig veta att det beror på att jag fått skjuta upp min plan. Det är lättare att hålla ihop och kämpa på när man vet att det snart blir ett slut och nu dröjer det lite. Och då blir allt så jäkla mycket jobbigare

Kommentarer

  1. Jag förstår inte just din känsla eftersom det handlar om huruvida du vill och ska leva eller inte, men jag känner så väl igen känslan "men vad fan kan det aldrig få ta slut?!" Jag upplevde den om och om igen som barn och ungdom med mina föräldrar, hur jag än kämpade så var jag aldrig klar, jag kunde aldrig känna mig färdig. Jag lider med dig.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Trevligt att du vill lämna en kommentar! Din kommentar kommer att synas så fort som jag har godkänt den