En dag utan regnet är en utopi

Givetvis regnar det och jag är inte förvånad. Blir att promenera i regnar även idag. Lite eller mycket regnar kan jag ta, det är värre att jag inte har mycket tobak kvar. Jag hade även lyckats förtränga att mina föräldrar tänker hälsa på något gång. Eftersom jag hade förträngt det hade jag inte koll på när det tänker komma. Det ringde idag så nu vet jag i alla fall att det är om några veckor. Lär väl leva då antar jag. Känns lite för underligt att ta livet av mig några dagar innan för då lär de säkert fundera på om deras besök var sista spiken i kistan. Jävla drygt

Kommentarer

  1. Livet/ödet/whatever fortsätter att sätta käppar i hjulet för dig. :-/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blir faktiskt inte irriterad av det med tanke på att jag ändå inte vet hur lång tid det tar innan sambon är okej. Som det är nu kan han gå en promenad på ca en kvart per dag så jag antar att det lär dröja innan han klarar av att promenera som tidigare. Sen är jag ändå för trött för att orka känna något

      Radera
    2. Ju mindre han rör sig desto snabbare läker det ut men det absolut viktigaste är att han inte sätter igång för tidigt, det har jag gjort flera gånger och det tar bara längre och längre tid för varje gång man irriterar benhinnorna.

      Radera
    3. Är det realistiskt av mig att tro att han kommer vara helt okej om några veckor?

      Radera
    4. Nej, tyvärr inte. För mig tog det flera månader för det att läka ut eftersom jag överansträngde mig, till slut fick jag ont bara jag gick till bussen eller ICA ett kvarter bort. Gå långsamt, alltså riktigt långsamt, och bara absolut det som är nödvändigt. Tyvärr. :-(

      Radera
    5. Ingen mening att besluta ett datum att dö på inom den närmaste månaden alltså. Jävligt irriterande men det är som det är

      Radera

Skicka en kommentar

Trevligt att du vill lämna en kommentar! Din kommentar kommer att synas så fort som jag har godkänt den