tisdag 20 december 2016

Mariekex

Finns tydligen en gräns för hur mycket pepparkakor jag kan trycka i mig så idag blir det mariekex. Överlevde en ofantligt seg promenad. Den typen av promenad som bara handlar om att sätta en fot före den andra och längta hem

2 kommentarer:

  1. Jag känner igen det där så väl, en gång för många år sedan frågade min dåvarande psykläkare hur jag orkade med promenader med Uzie när jag var som värst nere, jag svarade "jag går tills jag vill lägga mig ner och gråta, sova eller både och, då vänder jag men inte innan." "Åh..." sade hon, jag vet inte vad det skulle betyda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det verkligen ibland. Oftast så uppskattar jag att vara ute men ibland är det verkligen bara en plåga

      Radera

Trevligt att du vill lämna en kommentar! Din kommentar kommer att synas så fort som jag har godkänt den