Ogräs, ohyra och psykisk ohälsa

När jag ägnar mig åt tråkiga uppgifter börjar oftast mina tankar flyga åt alla möjliga håll och så blev det igår. Jag ägnade en stund åt att dra upp ogräs på uppfarten, ser så illa ut med stora grästuvor och maskrosor överallt. Medan jag ägnade mig åt det började jag fundera över hur alla politiker tänker nu eftersom de flesta lovar att barn och ungdomspsykiatrin ska få mer pengar om de vinner valet. Att det politiker lovar innan val och vad de sedan gör inte alltid är samma sak är jag på det klara med. Att så många lovar riktade insatser mot psykisk ohälsa hos barn och unga har jag däremot svårare att förstå. I min värld hade det enda vettiga varit att lova mer pengar till psykiatrin. Att enbart ge mer pengar till insatser för barn och unga kommer inte att lösa att den psykiska ohälsan ökar hos unga. Jag skulle vilja göra en jämförelse med vår trädgård. I den finns det många sådana här.

Gröna baggar av något slag som äter upp bladen på äppelträden. För att försöka bli av med dem så plockar jag bort dem på alla träd. Om jag hade varit en politiker så hade jag antagligen bara plockat bort ohyran från ett träd och sedan sett problemet som löst. Att det sedan inte hade tagit lång tid innan baggarna hade återvänt till det rensade trädet är ett nytt problem och att de andra träden inte skulle ha haft ett enda blad kvar är ett helt annat problem. Det är inget fel med riktade insatser men om man inte kan se hela bilden så blir det en kortvarig lösning som i praktiken inte fungerar så bra.

Jag tänker mig nämligen att många barn/unga mår psykiskt dåligt på grund av hur deras föräldrar/vårdnadshavare mår. Har man en förälder med psykisk ohälsa/missbruk/arbetslös eller något liknande så kommer inte orsaken till barnets dåliga mående att förändras bara för att den får besöka BUP, KBT-tant eller liknande. Givetvis gör det säkert nytta för barnet om den träffar en vuxen som den får förtroende för och kan prata med. Men jag tror att det skulle göra större skillnad om även barnets förälder/vårdnadshavare skulle få hjälp. Under mina inläggningar så har jag helt logiskt träffat många människor med psykisk ohälsa som har barn och att tro att förälderns psykiska ohälsa inte påverkar barnet i någon utsträckning är lika naivt som att tro att ett barn med psykisk ohälsa inte påverkar sina föräldrars mående. Ska man göra något åt den psykiska ohälsan så måste det bli en satsning på all vård inom psykiatrin för då tror jag att det kan göra skillnad