Svårt att säga lagom mycket

Jag var över till en av semesterhusägarna i byn för ett tag sedan. Nu har jag inte direkt pratat med någon av dem tidigare om man bortser från att hälsa och säga några ord. I dag blev det då första gången som vi hade ett riktigt samtal och inte helt oväntat fick jag frågan var jag arbetar.
Den frågan har jag svårt för eftersom svaret att jag inte arbetar alltid får mig att känna mig som en andra klassens medborgare. Nu tror jag att det mest sitter i mitt huvud men det ändrar inte på hur jag känner det. I stället för att jag då någon gång ska nöja mig med att säga att jag inte arbetar så känner jag alltid ett tvång att förklara varför jag inte gör det. För att göra det ännu värre för mig själv så nämner jag då även att jag för några år sedan knatade ut i skogen för att ta livet av mig och att jag nämner det beror på att jag ändå förutsätter att någon i byn har upplyst dem om det. Nu var det då inte så... Ingen i byn hade tydligen berättat det, det förvånade mig att det inte var så men jaja nu vet de i alla fall. Bättre att jag säger det än att någon annan berättar. Med lite tur så tycker de nog inte att jag är helt koko i alla fall

Kommentarer

  1. Det är bland det svåraste som finns, att prata lagom. Jag jobbar visserligen men måste ibland förklara varför jag tackar nej eller inte orkar.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Trevligt att du vill lämna en kommentar! Din kommentar kommer att synas så fort som jag har godkänt den