Allt oviktigt och viktigt

 Det är nog en passande beskrivning av mig. Under påsken hade vi besök av släktingar till min sambo och de hade med sig ett barn på 8 år. Jag ser verkligen inget nöje i att umgås med barn. Det var ett evigt pladdrande och skuttande och jag längtade bara efter lugn och ro. Nu tror jag inte att det här barnet är värre än andra barn utan det är bara jag som inte har tålamod med barn. För mig är det inget nöje att umgås med barn och jag är nöjd så länge som jag slipper. Någon timme går an men dygnet runt är för mycket för mig. Nu njuter jag av lugnet här

 Veckan började med att jag en morgon fick en glad överraskning när jag öppnade kylen. En 2 liters cola hade läckt så jag fick ägna mig åt att torka upp runt 1 liter cola och sedan torka ur kylen. Sen kom det snö en dag och den senaste misären blev beskedet att släktingar till sambon kommer hit till påsk. Det innebär att jag kommer få slita med städning och sedan ägna några dagar åt att serva folk som inte ens är trevliga. Det är inte riktigt vad jag vill slösa energin jag har på. Måste även sätta fart och tvätta en massa så det inte hänger kläder på tork överallt när de kommer. Jag vill inte slita ut mig på saker som inte ger mig något

 Nu är det inte något nytt att våra grannar är konstiga men de lyckas gång på gång förvåna mig ändå.  I helgen när jag var ute med hunden på sista vändan noterade jag att det inte såg ut som det ska vid grannarnas skorsten. Det var nämligen ett ordentligt gnistregn ur skorstenen. Jag kunde se att grannarna var på övervåningen så jag gick över för att informera dem om gnistregnet. Jag ringde på deras dörrklocka några gånger men ingen reaktion så då knackade jag på dörren men ingen reaktion då heller. Jag funderade på vad jag skulle göra och beslutade mig för att promenera till några andra grannar som har mer kontakt med de konstiga. Jag upplyste dem om läget och de sa att de skulle ringa de konstiga och där ansåg jag att mitt ansvar var slut. Idag på morgonen träffade jag på grannen som skulle ringa de konstiga så jag frågade om han fick tag på dem. Och jo det hade han lyckats med men de visste redan om gnistregnet. Tydligen så ansåg de att en rimlig reaktion på det var att sta...

 Jag sliter häcken av mig och har gjort det i många månader nu bara för att vardagen ska fungera. Gränsen börjar bli nådd när jag inte orkar få vardagen att fungera längre och då flyttar jag. Jag sliter ut mig för inget. Det är känslan jag har och lever med och det finns ingen lättnad i sikte. Min drömdag hade varit att ligga i soffan och äta onyttiga saker och ta någon lång promenad med hunden och bara behöva tänka på mig själv

 Inget har ändrat sig i sak utan jag räknar än med att bli tvingad att flytta inom någon månad. Jag känner inte något positivt inför det men det finns saker det inte går att styra över och det här är en sådan sak. Skulle jag vinna mycket pengar så skulle mina förutsättningar ändras men sannolikheten att det sker är inte stor.