Att övertyga

Tidigare när jag har haft perioder när jag har mått riktigt risigt så har jag lagt energi på att övertyga läkare, psykologer osv att jag mår bra och det har inte varit några problem. Nu är det däremot väldigt svårt att få läkare, psykologer osv att förstå att jag mår så pass dåligt som jag gör. Mötet i dag blev ytterligare ett bevis för det. Lite kändes det som att prata med någon av de intagna på Säter som fick för mycket medicin, läkaren verkade lyssna men responsen gjorde att jag tvivlade starkt på det. Jag gissar att personerna i vården har lite svårt att förstå hur en människa som verkar vara vettig mår så pass dåligt som jag gör. Läkaren skrev ut medicin till mig så får se om det kommer att hjälpa. Biverkningarna verkar inte vara roliga alls, illamående yrsel svettningar ökad risk för självmord osv. Det enda positiva är väl om jag mår så pass dåligt att jag inte äter för några kg behöver jag allt bli av med. Jag skulle även få en remiss till vårdcentralen så skulle de tappa mig på lite blod och kolla av om det är något fysiskt fel