Avdelning 90
Jag får börja med en varning till alla som överväger självmord och bor i dalarna. Går det åt helvete är risken stor att man hamnar på avdelning 90 på Säter och det är inte en erfarenhet som någon bör få. Själva incheckningen förtjänar nästan ett eget inlägg men det får räcka att jag skriver att de blev imponerade över att det inte tog mig en lång stund att fylla i fyra papper med kryssfrågor. Efter att ha tillbringat ett par dygn på avdelning 90 ger jag betyget en sjukhussäng till avdelningen.
På psyket får man givetvis räkna med att dela avdelning med folk som man normalt skulle göra allt för att undvika. En del av människorna som jag var instängd på avdelningen med skulle få alla människor att fort byta riktning om man såg dem ute och se till att få maximalt avstånd till dem. Att då ha sånt folk runt sig och veta att det inte finns en enda plats som det går att fly till bättrar inte på det egna psykiska måendet. Galna och läskiga patienter kan man stå ut med men det är värre med läkare med en nedlåtande och riktigt dålig attityd. En rund sur kvinna (susanne)verkar utgå från att alla patienter har en IQ på 10 och är döva. Synnerligen komiskt att tanten har uttalat sig om att patienterna behandlas med respekt. Har man en pissig och nedlåtande attityd mot mig är jag inte trevlig och det får man som anställd på psyket räkna med. När man då avslutar ett möte så är det inte på något sätt professionellt att sitta och diskutera en patient med andra anställda på ett högljutt sätt så att patienten hör vad som sägs. Har man något att säga till mig eller om mig går det utmärkt att ta det med mig.
Tragiskt nog så har man inget att säga till om när man är intaget på vårdintyg utan det är bara att finna sig i allt och inget. Att sitta på psyket handlar inte på något sätt om att få behandling utan det handlar om att bli förvarad och få erbjudande om sömntabletter varje dag. Skulle jag känna något behov av att skaffa mig droger när jag kommer ut så behöver jag bara vända mig till en av personerna som var intagen på avdelning 90. Det är dagens psykvård, du får ingen behandling eller hjälp utan har möjligheten att knyta riktigt bisarra kontakter
På psyket får man givetvis räkna med att dela avdelning med folk som man normalt skulle göra allt för att undvika. En del av människorna som jag var instängd på avdelningen med skulle få alla människor att fort byta riktning om man såg dem ute och se till att få maximalt avstånd till dem. Att då ha sånt folk runt sig och veta att det inte finns en enda plats som det går att fly till bättrar inte på det egna psykiska måendet. Galna och läskiga patienter kan man stå ut med men det är värre med läkare med en nedlåtande och riktigt dålig attityd. En rund sur kvinna (susanne)verkar utgå från att alla patienter har en IQ på 10 och är döva. Synnerligen komiskt att tanten har uttalat sig om att patienterna behandlas med respekt. Har man en pissig och nedlåtande attityd mot mig är jag inte trevlig och det får man som anställd på psyket räkna med. När man då avslutar ett möte så är det inte på något sätt professionellt att sitta och diskutera en patient med andra anställda på ett högljutt sätt så att patienten hör vad som sägs. Har man något att säga till mig eller om mig går det utmärkt att ta det med mig.
Tragiskt nog så har man inget att säga till om när man är intaget på vårdintyg utan det är bara att finna sig i allt och inget. Att sitta på psyket handlar inte på något sätt om att få behandling utan det handlar om att bli förvarad och få erbjudande om sömntabletter varje dag. Skulle jag känna något behov av att skaffa mig droger när jag kommer ut så behöver jag bara vända mig till en av personerna som var intagen på avdelning 90. Det är dagens psykvård, du får ingen behandling eller hjälp utan har möjligheten att knyta riktigt bisarra kontakter
Stormen på SUS i Malmö,är läskig. Personalen håller sig undan och patienterna mobbar varandra. Usch.
SvaraRadera