Avdelning 95

Igår blev det då en flytt från avdelning 90 på Säter till avdelning 95 på Säter. En trappa skiljer avdelningarna åt och någon större skillnad kan jag inte påstå att det är. Dagens höjdpunkt var att jag fick ta en kort promenad med skötare och andra patienter. Det i sig är synnerligen tragiskt när dagens höjdpunkt är en promenad i ett segt tempo. Det säger nog lite om hur det är här. Dagarna sitts av och blandas med samtal med andra intagna. Hur länge det är meningen att jag ska förvaras här har jag inte en aning om. På den här avdelningen var det inte heller möjligt att få låna en duschslang vilket innebär att man får försöka duscha i en stråle som mest träffar kroppen och sedan skvätter över golvet och väggarna. Nu har jag suttit på Säter sedan i tisdags och det enda som har hänt är att jag har haft två korta samtal med en läkare som inte har en susning om hur man bemöter intagna på ett korrekt sätt och ett möte med en psykolog.  Förstår inte riktigt om det är meningen att man ska må bättre av det eller om syftet är att förvara intagna till de anser att faran för deras liv går över av sig självt. Sedan tillhör jag även den udda skaran här som inte får någon medicin och det faktumet förefaller förvirra och få skötarna att tro att jag ljuger när jag säger det. Dagens lärdom får bli att skriv för guds skull inget avskedsbrev om du planerar självmord för bara för att ett brev riktar sig till en person hindrar det inte att läkare,psykologer och alla skötare får läsa det.