Blir irriterad när jag tänker på det

När jag tänker på en del saker som läkaren sa igår kan jag inte undvika att bli irriterad. Efter att jag hade förklarat att det är en utmaning att ens kliva upp ur sängen på morgonen trodde jag att han skulle få en viss förståelse för hur jag mår. När jag sedan även hade fyllt i lite papper som skattar ens mående var jag säker på att han skulle förstå. Nu var det inte så för han tyckte att jag skulle få mer stimulans på dagarna. När man säger något sånt så känns det inte riktigt som man förstår. Alla småsaker är en utmaning att göra och hantera att då pressa mig själv att göra mer leder enbart till att jag brakar ihop ordentligt. För mig så är det samma sak som att säga till någon som har brutit benen att den bör ge sig ut och springa ett lopp. Han undrade även varför jag inte pluggar längre och det var efter att jag hade förklarat att jag inte kan koncentrera mig eller ser någon framtid. Jag vet inte om det handlar om att jag är otydlig på något sätt eller om personalen inom psyket bara vägrar förstå att det går att vara självmordsbenägen och ge ett sansat och vettigt intryck.
Kanske hade det varit lättare om jag var som en kanadagås som tillbringar sitt liv med att skrika. Skulle jag gå runt och skrika kanske de äntligen skulle förstå hur jag mår