En dag på Säter

Det händer verkligen inte något här. En del patienter ser fram emot maten redan några timmar innan det blir mat och det kan jag på sätt och vis förstå. Med tanke på att det verkligen inte finns något att göra här så blir fikapauser och mat det enda som bryter av den eviga tristessen. Det man ägnar dagarna åt är i korthet att äta, röka, prata med andra intagna och undvika de knepigaste personerna så gott det går. Personalen hittar man oftast i deras rastrum med undantag från någon enstaka som faktiskt verkar jobba. Igår bad jag en i personalen som satt ensam i ett av dagrummen om jag kunde få min dator. Svaret blev att jag skulle be någon annan i personalen. Eftersom jag är som jag är påpekade jag att den inte gjorde något och därför borde kunna ta och hämta min dator. Så vitt jag vet så ingår det inte i arbetsbeskrivningen att personalen ska dra sig undan och lata sig på en soffa. Det finns givetvis även bra personal som jobbar men det är helt klart fler som inte verkar göra mycket alls.

Kommentarer