På söndag så har det gått två veckor

sedan jag försökte ta mitt liv. På den tiden har jag hunnit med ett halvt dygn på intensiven och 6 dagar på psyket. Jag fick åka hem från psyket i måndags och efter det har inget skett. Gissar att det nu är meningen att jag ska må bra och orka med mitt liv igen. Sanningen är att det inte riktigt är så men det är som det är. Jag får väl kämpa på så gott det går och när jag inte orkar längre så får jag ta livet av mig.

Ingen av läkarna på Säter har än så länge klarat av att skriva en remiss till öppenpsyk och när det lär ske vette gudarna