Att jag aldrig lär mig

Det kan alltid bli jävligare särskilt när man sitter på Säter. Nu delar jag rum med tre personer, vi är alltså fyra personer i ett dubbelrum. Bara det faktumet räcker till men till min "glädje" så går en av dem som jag delar rum med runt och pruttar. En annan äldre person började gråta när hon insåg att hon inte längre fick ha ett eget rum. Roligt här på psyket...

Det är tillräckligt psykiskt påfrestande att vara inlåst och inte ha några rättigheter när man sedan helt plötsligt ska byta rum med jämna mellanrum gör det inte saken bättre. Det enda logiska när det gäller psykiatriska avdelningar är att det enbart borde vara enkelrum och då ska man inte trycka in två personer i rummen.