En morgon på avdelning 90

Jag vaknar till liv och ser i vanlig ordning en suddig person som sitter i en fåtölj utanför dörren till mitt rum. Utan glasögon eller linser så är alla personer suddiga. Varje morgon ställer jag samma fråga och det är hur mycket klockan är. Anledningen till frågan är att det finns kaffe klockan sex och är det för tidigt finns det inget syfte överhuvudtaget med att kliva upp. Tiden visar sig vara någon minut efter sex och jag kliver upp ur sängen iförd landstingets nattskjorta. Strax utanför mitt rum ligger i vanlig ordning mina kläder och jag  tar med mig dem och går in på toa. Jag får inte ha några kläder inne på rummet eftersom jag utgör en fara för mig själv och kan använda kläder för att skada mig. När jag har fått på mig kläderna går jag och skötaren/vakten och hämtar en kopp kaffe och sen går promenaden till rökrummet. Väl inne i rökrummet kan jag även denna dagen konstatera att en av galningarna på avdelningen fortfarande inte har lyckats lära sig att aska i askkoppen utan har askat på golvet. En del människor är det bara att ge upp hoppet om men galningen har väl någon form av respekt för mig för den askar inte på golvet om jag är i rökrummet. Efter att jag har rökt är det bara att vandra tillbaka till rummet. På vägen tillbaka till mitt rum träffar jag och vakten på ännu en galning som vandrar runt och säger att den inte vill vara här och att den vill ha sina ägodelar. En i personalen gör lite halvhjärtade försök att få tyst på galningen medan de andra i personalen i vanlig ordning sitter i sitt rum och fikar. Promenaden går vidare till mitt rum och vakten sätter sig i fåtöljen och jag placerar mig i sängen på nytt eftersom det är enda platsen att sitta.