Ett fenomen

Nu har jag suttit på psyket under en lång tid och har sett många patienter. En del har hunnit komma tillbaka minst en gång medan jag har varit här och en del har bara hamnat här en gång. I dag insåg jag en sak för första gången och det är att en kategori av patienter har varit här större delen av tiden som jag har varit här. Kategorin är patienter som pratar alla vakna timmar och aldrig säger något vettigt. Efter några timmar med en sådan patient känner jag ett stort behov av att skrika håll käften. Nu gör jag inte det eftersom jag är hyfsat artig och det beteendet leder nog inte till att jag kommer ut fort. Istället nickar jag lite och förflyttar mig fort så långt bort som jag kan. Tyvärr leder det oftast till att patienten inom en snar framtid dyker upp bredvid mig igen och jag får på nytt fly. Med tanke på att det är den enda motionen jag får här så är det kanske bra så att jag inte ser ut som en boll när jag blir utskriven