Hehe

Advokaten ringde igår precis som jag förutspådde och jag informerade honom att jag inte var i behov av hans tjänster. Idag var det då dags för en förhandling med förvaltningsrätten, frågan de skulle ta ställning till var om jag var så pass galen att jag måste tvångsvårdas eller kunde släppas ut.

 I vanlig ordning var jag på avdelningen i väntan på att det skulle bli dags. En käck AT läkare dök upp i mitt rum och informerade mig om att hon skulle vara med på förhandlingen. Hon hade helt klart missat att det inte fungerar så, vill man som AT läkare vara med på någon av mina möten så får man allt fråga mig först om jag tycker att det är okej. Jag klargjorde för henne att jag inte ville ha med henne och då rusade hon iväg med ett surt uttryck i ansiktet.  I väntan på att förvaltningsrätten skulle dyka upp satt jag och en skötare i ett rum och väntade. Advokaten dök upp i rummet och efter att ha pratat med honom i någon minut var syftet glasklart, han var där för att tjäna pengar oavsett vad jag sa. Jag har inga problem att säga vad jag tycker så när vi var inne på förvaltningsrätten klargjorde jag att min ståndpunkt var att det var fullständigt onödigt med en advokat och enbart ett slöseri med skattepengar. Ordföranden förklarade på ett inlindat sätt att en advokat behövs om patienterna är så pass sjuka att de inte kan tillvara ta sina intressen. Logiskt naturligtvis men jag har inga problem med det. Förhandlingen flöt på och deras expert ställde lite frågor till mig, ärret på min hals gjorde helt klart nämndemännen lite skeptiska till mig. Efter en stund fick vi gå ut så de kunde diskutera och beslutet blev precis som jag visste nämligen fortsatt LPT. Roligaste var dock att advokatens ersättningsanspråk inte godkändes utan rätten ansåg att han inte hade lagt så mycket tid på mitt mål som han hävdade.