Givetvis så blir vi filmade...

Det är förvånansvärt många patienter som får för sig att det finns dolda kameror här på avdelningen. Nu kan jag givetvis inte vara helt säker på att fallet ej är så men om man tänker logiskt så kan jag inte tänka mig att någon skulle vara intresserad av att se en inspelning härifrån. Jag och en annan intagen pratade om det och kom fram till att om man filmar här dygnet runt i en vecka så går det nog att klippa ihop något som är ett par timmar långt. Problemet är bara att det skulle bli lite som en David Lynch film, snyggt filmat men handlingen är bara underlig och inte helt lätt att hänga med i.

Det skulle börja med en hand som sträcker sig ner i askkoppen i rökrummet och tar upp en näve fimpar. En närbild på en kaffetermos och sedan en sekvens med en man som sitter och skriver och på hans dörrhandtag hänger det plastmuggar. Sedan skulle kameran svepa över alla som sitter i dagrummet och stirrar på tv, efter det dyker en kvinna upp på balkongen och pratar och sjunger för sig själv. Efter det kan det komma en sekvens när man ser en i personalen som sitter i personalrummet och leker med sin telefon samtidigt som man ser en klocka som visar hur minuterna tickar iväg. En matbricka som bärs iväg till ett rum med en patient som talar på ett språk som ingen förstår. En patient som kastar sig på golvet och alla ignorerar det och kliver bara över personen och den sista scenen blir en kortlek som kastas upp i luften.

Inte så mycket logik i det och när man har varit här ett tag så slutar man i princip att fundera över varför någon gör som de gör. Man konstaterar bara att jaha nu ligger en på golvet igen,nu går en runt utan byxor eller tröja, nu ligger det fimpar i dagrummet igen, nu har någon vattnat plastblommorna för andra gången den här dagen och sen fortsätter man göra vad man nu gjorde.