Det var en gång

tre galna gubbar som alla hamnade på Säter. En av sakerna de alla hade gemensamt var bristande hänsyn till de andra galningarna på avdelningen.

 Den första kom inte från Sverige och hade väldigt bristande kunskaper i det svenska språket. Han förföljde gärna andra galningar på avdelningen och tiggde cigg. Frågorna han ställde på riktigt dålig svenska var svåra att förstå och om det gick att förstå och han fick ett svar så förstod han ändå inte svaret. Veckorna gick och även om han fick medicin blev det ändå inte bättre utan han fortsatte gå runt och vara förbannad för att ingen insåg vad sjutton han sa.

Den andre kom från Sverige och kunde göra sig förstådd. Han hade problem med att inse att man ska ha både byxor och tröja när man är ute på avdelningen. Ofta försökte han få de andra på avdelningen att titta i hans kaffekopp på de roliga bubblorna som skapades när han rörde i koppen med en sked. När ingen ville titta blev han upprörd. Han ägnade även dagarna åt att skriva osammanhängande saker på lappar och sedan glömde han var han hade lagt lapparna och skällde ut de andra galningarna eftersom han trodde att någon hade tagit hans hemliga lappar. Veckorna gick och sakta men säkert kom vändningen och plötsligt pratade han om logiska saker och hade kläder på sig.

Den tredje kom även han från Sverige mer specifikt från småland. Han hade ett stort behov av att prata om hela sin släkt att ingen var det minsta intresserad störde honom inte. Även han hade problem med att förstå att kläder är bra. Det hjälpte inte att en annan galning på avdelningen gjorde tappra försök att förklara att ingen ville se hans ben. Han gjorde även sitt bästa för att trotsa de vettiga reglerna på avdelningen. Att sitta enbart iförd nattskjorta i dagrummet är inte tillåtet när han ändå vägrade klä sig fick personalen fösa in honom i hans rum. Han roade sig även med att lägga sig i soffor och förklara att han bröt mot lagen, vilken lag det skulle vara specificerade han aldrig. På något sätt lyckades han även reta upp galning nummer ett och två ibland. Mest fascinerande var det att studera när han bråkade med gubbe nummer ett, det gick givetvis inte att förstå något men kravet på underhållning var inte stort. Veckorna gick men någon förbättring inträffade ej utan han fortsatte att irritera de andra galningarna.

Någon dag inom en snar framtid kommer det att vara möjligt att träffa gubbarna ute i den riktiga världen. Ser ni någon enbart iförd tröja så tänk på Säters sjukhus.