Kan det kallas för studiebesök?

Igår var min gräns nådd igen och jag tog mina väskor och promenerade bort från Eva gården. Den här gången blev jag lyst fortare av Säter tragiskt nog. Jag promenerade så fort jag orkade med tanke på att jag inte har någon kondition och hade en tung väska och en något lättare väska att bära på. Efter ett par km så passerade en polisbil mig och den fortsatte bara att köra så jag blev glad och tänkte att jag inte var lyst än. Sen kom det en till polisbil som passerade mig gjorde en u-sväng och började köra på trottoaren. Då anade jag att det nog var så illa att jag var lyst och att polisen hade fattat vem jag var. Jag fortsatte promenera och polisen hoppade ur bilen och gick fort efter mig. En kort stund övervägde jag att springa men min logik tog över och jag insåg att jag inte skulle ha en chans mot en vältränad polis.

Polisen kallade på ytterligare en patrull och när den hade kommit beslutade de sig för att köra upp mig till psyket i Norrköping. Poliserna berättade att de vägrade köra mig till Evagården eftersom behandlingshemmet bevisligen inte kunde ha koll på mig och det opponerade jag mig inte emot. När vi kom till psyket blev jag placerad på en avdelning och fick ett rum. Ingen visste om det skulle bli en tripp till Säter för mig den kvällen eller om det skulle bli idag. I väntan på besked fick jag mat och pratade lite med skötarna och noterade lite skillnader mot Säter. När klockan hade hunnit bli 23 och inget besked hade kommit om det skulle bli transport så gick jag och lade mig. När jag precis hade börjat slumra till kom en skötare in i mitt rum och berättade att det nu var poliser på avdelningen så min transport tillbaka till Säter skulle starta. Det var bara för mig att kliva upp ur sängen och byta om från sjukhuskläder till mina vanliga kläder. Även den här gången blev det fem olika polispatruller som böt av varandra vid de olika distrikten. Runt tre var jag tillbaka här på Säter igen och alla skötare och sjuksyrror stod och väntade på mig på avdelningen så de trodde nog att jag skulle vara upprörd men jag var bara trött.


Idag har jag hunnit prata med avdelningsläkaren och han vet inte riktigt vad han ska ta sig till med mig nu. Han skulle fundera ett par dagar på det så någon resa tillbaka till Eva gården blir det inte imorgon i alla fall

Kommentarer

  1. Hej vännen synd att du har slutat messa mig!!
    Om du har messat så skulle du vetat att jag var i norrköping under veckorna men nu är jag i dalarna igen..
    Kram från hörnet...

    SvaraRadera
  2. Hej, jag är en tjej på 22 år som eventuellt ska till Evagården men det låter inte som det var något vidare där. Vore jättesnällt om du skulle kunna skriva lite hur det funkar där med behandling osv. och hur länge var du där? Vad var det som gjorde att det var så dåligt där? Vill gärna höra från dig som vart där för dom kommer komma och besök mig snart och då kommer dom ju bara berätta det positiva. Så vore snällt om du kan skriva lite!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej. Skrev ett svar här http://alltoviktigtochviktigt.blogspot.se/2015/04/fick-en-fraga.html anade att det skulle bli lite långt att svara i en kommentar.

      Radera

Skicka en kommentar

Trevligt att du vill lämna en kommentar! Din kommentar kommer att synas så fort som jag har godkänt den