En del svar väntar sig nog inte folk

Först ett bevis för att jag bor på landet.

vargspår

Jag behöver inte leta mig till någon djurpark för att få titta på vargspår. Det räcker att promenera någon km så är det i vanlig ordning spår.

Konstigt nog så blir kylen och skåpen ibland väldigt öde. För att ordna det finns det ett par alternativ, ett är att promenera över till grannen och sno deras mat och ett annat alternativ är att ta sig till en affär och handla. Eftersom det känns lite onödigt att reta upp grannarna så blev det ett besök i en butik idag. I butiken träffade jag på en bekant som började prata lite. Han konstaterade att han inte hade sett mig på ett tag och undrade lite varför. Jag orkar inte hålla på och ge svävande svar utan jag berättade helt enkelt att jag hade suttit på Säter i sex månader. Följdfrågan jag inte helt oväntat fick var varför jag hade varit på Säter. Svaret att jag hamnade där på grund av självmordsförsök var nog inte riktigt väntat.

Jag har inga problem att berätta att jag har varit inlåst på Säter och varför. Att det finns människor som kommer att ha svårt att förstå det och hantera det förstår jag helt. Bilden många har haft av mig är inte att jag är självmordsbenägen och att helt plötsligt acceptera det kommer nog inte alla att klara. Saker är som de är och jag är som jag är