Dagarna går och det börjar kännas som om tiden springer ifrån mig. Det känns som om jag borde ha hittat något behandlingshem vid det här laget men så är ej fallet. Jag tycker det är svårt bara att veta hur mycket hjälp/terapi som det är meningen att jag behöver. Hur jag ska kunna avgöra hur "galen" jag är förstår jag inte riktigt. Lätt är det verkligen inte och jag skulle önska att jag hade någon inom psykiatrin att resonera med. Risken som jag ser det är att det slutar med att jag tycker att det är för svårt och bara skiter i allt
Har du ingen kontaktperson från kommunens psykvård? Det låter mycket märkligt om du bara är släppt vind för våg. Det går inte ringa läkaren på Säter och bolla lite?
SvaraRaderaEnligt mig är du inte galnare än vad jag är men det kanske inte säger så mycket 😆
Kram
Jag håller med "Anonym" i allt hon/han säger. Tycker att du själv - om du orkar, jag vet att det kan vara svårt - skall kontakta psykiatrimottagningen på närmsta vårdcentral och berätta hur du mår. För du behöver verkligen en bra kontaktperson. Hoppas det finns nån därute, som du känner förtroende för och kan ta hjälp av. Ibland kan jag tycka att det tar åt helsike för lång tid att få kallelse. De som sitter med väntelistorna förstår kanske inte hur det är att gå hemma och vänta, att tiden blir väldigt lång. Ring redan i morgon. Kram, annica
SvaraRadera