När jag tänker blir det förvirrande

Det här att jag är hemma känns fortfarande förvirrande. För två veckor befann jag mig på ett behandlingshem för särskilt vårdkrävande. Nu har jag inte tidigare skrivit att när jag drog från behandlingshemmet för två veckor sedan hade jag precis vaknat till liv efter ett självmordsförsök. Jag hängde mig från ett dörrhandtag och vaknade till liv liggandes på golvet med en avklippt sladd runt halsen. Personalen hade kapat sladden och lämnade mig sedan liggandes ensam på golvet. När jag vaknade till liv var jag förvirrad och det tog ett tag innan jag fattade var jag var. Efter en stund mådde jag bättre och kunde resa mig från golvet och gav mig ut för att röka. På väg ut frågade en i personalen om det räckte för idag och mitt svar blev nej. När jag hade rökt hämtade jag mina väskor och gav mig av. Lärdomen där blev att om man precis har hängt sig så är det en utmaning att promenera.

Två veckor efter det är det meningen att jag ska fungera så pass bra att jag kan vara hemma