Att det kan vara så svårt att vara ärlig

Jag fick ett samtal från försäkringskassan idag. Eftersom jag har varit sjukskriven i snart 1år nu så hade de lite frågor och funderingar. Jag insåg rätt fort under samtalet att jag har extremt svårt att säga hur det verkligen är. Jag har blivit ruggigt tränad att släta över och få allt att låta bättre än det verkligen är. Det sitter i ryggmärgen på mig, säger man som det är blir bara människor oroade och det är onödigt. I samtal med försäkringskassan så är det inte riktigt rätt att göra sitt bästa för att få dem att tro att saker är mycket bättre än de är. Under samtalet hade jag väldigt svårt att hålla fokus uppe på vad vi egentligen pratade om och plötsligt insåg jag att jag hade missat att äta lunch idag. Jag var även nära att säga det rätt ut men hann tacksamt nog hindra mig själv. Det i sig visar lite hur viktigt det är för mig att upprätthålla en fasad. Jag klarar inte av att visa hur virrig och trött jag är. Den enda frågan hon fick ett snabbt svar på var när hon undrade om vi har kennel eftersom vi har några hundar. Svaret där blev fan heller