Besviken

Det är nog det bästa ordet som jag nu känner för Säter och ledningen. En hel del skötare har inte heller imponerat på mig men tacksamt så finns det några få som har gett mig sitt stöd. Det hela är bara så konstigt. Jag är inlåst mot min vilja på ett ställe som jag verkligen inte vill vara på och jag trodde faktiskt att jag ändå skulle få lite stöttning. De som har stöttat mig är guldvärda men det är tragiskt nog så pass få. Nåväl nu vet jag hur det ligger till och det är alltid bra att få svart på vitt. Mår man taskigt och är inlåst på ett ställe som borde hjälpa än så har man ändå bara sig själv att vända sig till. Där dog nog det sista hoppet jag hade om att få någon form av hjälp från Säter. På måndag räknar jag med att bli utsläppt och sen är det bara att ta och fixa en skylt