Det behövs nog en kurs i hur man väcker patienter

Jag har nog tappat räkningen på hur många olika otrevliga sätt som jag har blivit väckt på när jag har varit inlåst. Igår när jag låg och sov på kvällen blev jag väckt av en skötare som ryckte filten av mig och sa att min ena arm måste synas. Det är ett rätt vanligt sätt att väcka mig på så det gör inte så mycket. Att de alltid vill se minst en av mina armar beror på att annars kan jag vira något runt halsen. Nu är jag dock rätt säker på att jag skulle klara av att fixa det med en arm. Men känner de sig tryggare om de ser en arm så får det vara så.

Den riktigt otrevliga väckningen inträffade först när det var dags att sova på riktigt på kvällen. Jag hade precis börjat slumra till när min dörr rycktes upp. Jag hoppade högt och första tanken var att det var någon av de andra knäppskallarna på avdelningen som var på väg in i mitt rum. Så var det inte utan det var en skötare som ville veta om jag föredrar att de lyser på mig med ficklampa när jag sover eller om det är bättre att de tänder taklampan. Personalen kollar mig under natten så att jag lever. Nyvaken och med hjärtklappning fick jag förklara att det kvittar hur de gör.


Jag har faktiskt kommit på en fördel med avdelning 95 i jämförelse med 90 och det är att här slipper jag sjuksköterskan M. Hon är säkert trevlig privat men i sitt yrke har tanten inga gränser. Hon lägger sig i saker som hon verkligen inte har något att göra med och tror att alla intagna har ett stort behov av att prata med henne. Om man inte vill ha med henne att göra så försöker hon ta reda på saker ändå genom att attackera besökare till de intagna. Hon gjorde samma sak mot mig och försökte ordna saker åt mig. Det slutade med att en annan sjuksköterska sa till henne att sluta för att jag är fullt kapabel att ordna med sånt som behöver ordnas själv.