Helt klart värt det

Ser jag en chans att fly måste jag givetvis ta den så fungerar jag. En i personalen var ouppmärksam när han skulle ta in ren tvätt genom den låsta dörren som hindrar folk från att fly. Jag såg givetvis chansen och lyckades ta mig ut genom dörren som normalt är låst. Nu hann jag inte ut genom dörr nummer två utan skötaren fick ett tag runt mig. Jag kämpade på lite halvhjärtat ett tag till och sen vräkte han ner mig på golvet. Medan jag låg på golvet med hans armbåge över halsen kom överläkare S ut och uppmanade mig att ge upp och ta det lugnt. Kärring tänkte jag och kunde inte motstå chansen att sparka henne på smalbenet. Inte moget alls men det skiter jag helt i för hon är en kossa. Sen dök det upp lite mer personal och jag blev förd tillbaka till avdelningen. Lite synd är det kanske om de andra patienterna för nu är dagrummet vid balkongen låst och en till dörr är låst som man måste passera för att ta sig ut från avdelningen.

Dagen började även med att jag fick byta rum och personalen gick igen allt jag hade i rummet. Rum som rum resonerar jag så det bekommer mig inte nämnvärt