Inte lätt att vara här

När jag hängde mig här förra året så var det en av mina favorit skötare som hittade mig. Helt logisk är jag inte men jag har haft lite dåligt samvete över att det var han som hittade mig. Hade det varit någon av skötarna som jag inte gillar hade jag nog inte brytt mig nämnvärt. Idag jobbar han och jag fick veta att jag någon vecka innan jag hängde mig hade sagt till honom att jag inte skulle göra något när han jobbade. Jag har absolut inget minne av det och jag vet att han inte sa det för att ge mig dåligt samvete utan bara som en förklaring till att han inte litar på mig och det förstår jag givetvis.

Det förvånar mig dock att de har så lite koll på den här avdelningen. Någon i personalen hade lämnat en bunt byxor med snören tillgängliga. Om man jobbar på en avdelning som folk är inlagda på grund av självmordsförsök bland annat så borde det inte vara så svårt att tänka till lite och inte bara lämna byxor i en hög på ett ställe så att den som vill kan plocka på sig. Nu var jag för ovanlighetens skull snäll och påpekade det.


Det verkar som om det finns några intagna som det går att prata med och det hade varit positivt om jag nu hade orkat föra några samtal. Jag vill inte vara otrevlig så givetvis svarar jag och pratar lite men jag orkar verkligen inte föra några samtal eftersom det kräver att jag faktiskt orkar hålla koncentrationen uppe på vad de säger. Känns enklast att hålla mig i rummet och bara prata några ord vid de många måltiderna

Kommentarer