Inte riktigt som jag hade tänkt mig

Jag är kvar på Säter och strålar verkligen av lycka över det. Läkaren hade inte någon lust att skriva ut mig så därför är jag kvar. Han var naiv nog att informera mig om att jag måste börja prata med läkarna som är ansvariga för den här avdelningen. Jag gjorde klart för honom att det ej kommer att ske, där inser man fördelen med en läkare som känner en han insåg att det var fullständigt meningslöst att prata mer om det. Det finns två läkare här som jag pratar med och det är H och V resten betecknar jag som skräp. Lite tråkigt var det att höra att när han släppte ut mig i november så hade jag hopp i ögonen medan det nu inte fanns något. Han fick mig att skratta i alla fall med att hota med det värdelösa behandlingshemmet Evagården. När jag blev lite rädd så förklarade han att han aldrig skulle skicka dit mig igen. Jag får försöka följa rådet som jag fick av den bra skötaren T. Ignorera alla skötare/patienter som jag inte orkar med och sova. Förhoppningsvis blir jag utskriven i slutet av veckan